Den senaste veckan har min fru Evelina och jag varit i Paris. Det var magiskt fantastiskt! NÀr vi var i Paris Ät vi en kvÀll middag pÄ Le Chateaubriand.
Det Ă€r en fransk neo-bistro som ligger i den ruffiga stadsdelen Belleville, mellan 11:e och 20:e arrondissementet. HĂ€r öppnade chefskocken Iñaki Aizpitarte sin första egna restaurang 2006. HĂ€romĂ„ret utsĂ„g San Pellegrino stĂ€llet till vĂ€rldens nionde bĂ€sta restaurang pĂ„ sin 50-i-topplista. För att fĂ„ ett bord behöver du boka tvĂ„ veckor i förvĂ€g (dĂ„ öppnar bordsbokningen). Och nĂ€r du vĂ€l kommer dit Ă€r allting en överraskning: varje kvĂ€ll presenteras en ny meny med tio rĂ€tter, du har inget val och du fĂ„r â om du sĂ„ önskar â inte veta vad nĂ€sta rĂ€tt kommer att bli. Vi gick pĂ„ överraskning â och tog det tillhörande dryckespaketet. Det skulle komma att bli sju glas till de tio rĂ€tterna.
Restaurangen som sĂ„dan Ă€r verkligen ansprĂ„kslös. Den ser ut som en avskalad fransk bistro: kala, vita kakelvĂ€ggar, stengolv och dukfria mörka trĂ€bord. Inget fancy whatsoever. Men sĂ„ kommer maten âŠ
Vi börjar med att â pĂ„ löpande band â fĂ„ in en, tvĂ„, tre, fyra, fem sĂ„ kallade amuse bouche, alltsĂ„ smĂ„ aptitretare. Det var â i tur och ordning: ostpuffar/smĂ„bröd, lĂ€tt friterade rĂ€kor med pepparpulver, en mini-ceviche med en liten bit makrill, en liten skĂ„l buljong med hallon och kryddblad, och en vit fisk med ris och blĂ€ckfisksblĂ€ck. Till dessa aptitretare fick vi att dricka (namn, Ă„rgĂ„ng, druva och producent):
- Cidre brut, 2012 Cyril Zangs â en torr, lĂ€tt kopparfĂ€rgad, ekologisk Ă€ppelcider frĂ„n Normandie i norra Frankrike
- Solo MM4 (Vitovska) Venezia Guilia Domaine Vodopivec â ett bĂ€rnstensfĂ€rgat smakrikt vin frĂ„n regionen FriuliâVenezia Giulia i nordöstra Italien (druvan Ă€r den lokala vitovska, och producenten heter Vodopivec)
Sedan började vi gÄ Ät huvudrÀtterna, som skulle bli tre till antalet. Den första: makrill frÄn Saint-Jean-de-Luz i sydvÀstra Frankrike, serverat med tunna gurkskivor, smulad fetaost, olivröra och dill. Till detta:
- Bonnes Blanches, 2011 (Chenin) Anjou A&R Mosse â ett vitt naturvin gjort pĂ„ chenin-druvor frĂ„n Loiredalen i nordvĂ€stra Frankrike
Den andra huvudrÀtten: lyrtorsk (lieu jaune pÄ franska) med spenat, skummigt mousse, jordnötter, lök, chili och rÀdisor. Till detta:
- King of Grapes, 2012 (Grenache) South Africa Craig Hawkins â ett vitt naturvin gjort pĂ„ grenache-druvor frĂ„n Swartland utanför Kapstaden i Sydafrika (producenten heter Lammershoek, vinmakaren heter Craig Hawkins
Och den tredje huvudrĂ€tten: kalvbrĂ€ss (ris de veau pĂ„ franska) med vit sparris och smĂ€lt kapris-smör. Till detta â champagne! NĂ€rmare bestĂ€mt:
- Sapience, 2006 (Chardonnay, Pinot noir, meunier), Champagne 1er Cru BenoĂźt Marguet â supergod, organiskt odlad champagne frĂ„n den smĂ„skaliga vinmakaren BenoĂźt Marguet i byn Ambonnay.
Nu börjar vi bli rĂ€tt sĂ„ mĂ€tta, sĂ„ det Ă€r liksom tur att vi störtar mot desserterna. Först ut: tunt skurna rödbetsflan smaksatta med Ă€ngssyra över mandarinsorbet och karamelliserade nötter. Till detta â en riktigt speciell dryck:
- Hydromel, L’arbre aux abeilles â en mjöd pĂ„ âtrĂ€d pĂ„ binâ. Hydromel betyder vatten-honung, och Ă€r en fermenterat vin pĂ„ just dessa tvĂ„: vatten och honung. Det sĂ€gs vara anfadern till alla alkoholhaltiga drycker. Gott? Nja, inte sĂ€rskilt. SpĂ€nnande att smaka? Absolut.
Next up: en variant pÄ den sydspanska desserten tocino de cielo (liknar creme caramel). Namnet betyder förresten Himlens lilla gris. Hursomhelst: det hela Àr en rÄ Àggula som vilar pÄ en marÀngbiskvi pÄ kolakrÀm, och med kaksmulor i botten. NÀr Àggulan spricker och rinner över biskvin blir det oh-la-la-gott. Vad vi drack till detta? Detta:
- Soleil Couchant, barrique N°2, 2005 (Grenache blanc & gris, macabeu) Roussillon Christophe Guittet â ett dessertvin, nĂ€rmast likör, gjort pĂ„ de vita druvorna grenache och macabeu. Vinet Ă€r lagrat pĂ„ ekfat i sju Ă„r âi ett garageâ, ja sĂ„ stĂ„r det pĂ„ etiketten. Soleil Couchant betyder förresten solnedgĂ„ng pĂ„ franska. Och producenten Christophe Guittet / Ombre et Soleil finns i sydligaste Frankrike, nĂ€stan pĂ„ grĂ€nsen till Spanien.
Ăr vi i mĂ„l? NĂ€stan. Den sista rĂ€tten som dukas fram: kiwi-klyftor med ett kryddigt strössel över. En skön avslutning.
EfterĂ„t Ă€r vi sĂ„ mĂ€tta och sĂ„ nöjda och sĂ„ lulliga. Det har tagit oss tre-fyra timmar det hĂ€r â en helaftonsförestĂ€llning. Vi tackar för maten och drycken, och Ă„terkommer gĂ€rna nĂ€sta gĂ„ng vi har lyckan att Ă„ter fĂ„ vara i Paris.
***
There’s more ⊠nĂ„gra steg lĂ€ngre bort pĂ„ gatan har restaurangen en vinbar. Den heter Le Dauphine. De har öppnat bĂ„de pĂ„ lunch och pĂ„ kvĂ€llen, och dĂ€r behöver du inte boka bord. Och nu i höstas (2013) öppnade de en egen vinbutik, mittemellan vinbaren och restaurangen. Den heter Le Cave. Mycket trevligt stĂ€lle. SkĂ„l!