Jag (Mattias) som skriver den hÀr bloggen befinner mig just nu i Piemonte pÄ lÄngsemester tillsammans med min fru Evelina och vÄr son Elis, som Àr nio mÄnader. Vi har varit hÀr i tvÄ veckor nu, hyr ett hus utanför Altavilla Monferrato, och kommer att vara hÀr i ytterligare tvÄ veckor. HÀr kommer en hÀlsning.

Det Ă€r september och skördetid i Piemonte. Tydligen startade skörden tidigt i Ă„r, det har varit soligt och varmt i sommar, sĂ„ druvorna Ă€r redo att plockas. Det dĂ€r bestĂ€ms tydligen centralt, och Ă€r alltsĂ„ ingenting som det Ă€r upp till varje vingĂ„rd att bestĂ€mma. Nebbiolo Ă€r den druva hĂ€r som skördas senast, i slutet av september eller början av oktober, men alla andra druvor verkar vara fritt fram att skörda nu. De mest kĂ€nda druvorna hĂ€r i Piemonte Ă€r förresten (förutom nebbiolo) barbera, dolcetto, muscato och brachetto. HĂ€r och var lĂ€ngs vĂ€garna ser vi mĂ€nniskor och maskiner som Ă€r inbegripa i skörden, och inte sĂ€llan hamnar vi bakom en jĂ€ttelĂ„ngsam lastbil med druvor i plastlĂ„dor pĂ„ flaken (ibland Ă€r den dĂ€r skördemaskinen jĂ€ttebred, och tar upp en och halv fil pĂ„ vĂ€gen, sĂ„ att vi med risk för vĂ„ra liv till sist fĂ„r göra en omkörning). Det Ă€r knappast nĂ„gon febril aktivitet, men överallt vi kommer pratar folk att det Ă€r ”sĂ„ mycket nu med skörden”. NĂ€r det regnar skördar man inte, men sedan vi kom hit för tvĂ„ veckor sedan har det bara regnat en enda dag. För det mesta Ă€r det varmt, mellan 20 och 25 grader. Att vara hĂ€r Ă€r som att förlĂ€nga sommaren.

Det första som slÄr mig nÀr vi kommer Äkande in i Piemonte Àr hur platt det Àr. Jag trodde det skulle vara böljande och kulligt. Men det kommer. Först Àr det rÀtt platt, Ätminstone i nordöstra delen, dit vi först anlÀnder. Men sedan börjar landskapet resa sig. PÄ varje topp Àr det som att nÄgon dragit upp en klase tegelhus och satt ett kyrktorn i mitten. Det Àr en pampig siluett som möter oss nÀr vi nÀrmar oss Vignale Monferrato (att de flesta av de dÀr vackra byarna Àr halvöde, det Àr en annan femma). HÀr fÄr man leta för att hitta vinodlingarna, istÀllet dominerar majs- och solrosfÀlten, som bÄda har hunnit blomma över vid det hÀr laget. Men pÄ mÄnga stÀllen Àr utsikten sÄ vacker, sÄ vacker. Landskapet Àr liksom uppbyggt efter nÄgon slags lager-pÄ-lager-princip. I förgrunden: en by, i bakgrunden: nÀsta kulle, följt av nÀsta, och nÀsta. Plötsligt en dag slÄr det till och blir Àn klarare vÀder Àn det varit tidigare, och dÄ nÄr sikten Ànda bort till Alperna. Plötsligt fÄr landskapet Ànnu ett lager.

Det kÀnns mÀrkligt att vara hÀr. MÀrkligt och mÀktigt. Plötsligt Àr vi verkligen hÀr, i det landskap som Àr hem för sÄ mÄnga mytomspunna orter: Barolo, Barbaresco, Asti, Alba. HÀr finns alla de dÀr druvorna och vingÄrdarna som jag bara har lÀst om eller druckit. HÀr.

Vi bor i stort hus i en nÀstan ogooglebar liten by utanför Altavilla Monferrato. Det hÀr Àr norra Monferrato. HÀr Àr vinodlingarna begrÀnsade. Det Àr i södra Monferrato och i omrÄdet kring Alba (Langhe) som de smÀller till och blir ordentligt tÀtt mellan vinfÀlten. Norra och södra Monferrato skiljs Ät av autostradan mellan Alessandria och Asti (som fortsÀtter bort till Turin, dit Àr det en timme). Söder om autostradan Äker vi till vackra stÀder som Acqui Terme, Canelli och Bra. Och vi Äker till Barolo, denna sÄ vÀlkÀnda by och kommun omgiven av sÄ mÄnga vingÄrdarna, vinsorter och vinorter. Det Àr strÄlande nÀr vi nÀrmar oss Barolo. PÄ bÄda sidorna av dalen reser sig mÀrkliga kullar med vinodlingar. Ett vackrare landskap Àn det hÀr tror jag bestÀmt man fÄr leta förgÀves efter. Jag blir knÀsvag, nÀstan tÄrögd. SÄ vackert Àr det hÀr. Det hÀr mÄste vara hjÀrtat i Piemonte.

HÀr i Italien kan du handla vin pÄ tre stÀllen: i matbutiken, pÄ enoteca-butikerna och direkt pÄ vingÄrdarna. I vissa byar/stÀder finns det dessutom ett enoteca regionale, som samlar viner frÄn ett urval producenter i nÀromrÄdet. I matbutiken finns ett rÀtt sÄ hyggligt, om Àn ojÀmnt, utbud; nÄgra vÀlkÀnda producenter syns pÄ hyllan, men flaskor pÄ barbera och dolcetto frÄn mer okÀnda producenter för runt 50-60 kronor dominerar. Det krÀvs kunskap och lite tur för att hitta nÄgot prisvÀrt fynd. I enoteca-butikerna Àr urvalet ett helt annat; hÀr finns fÄ flaskor för under 150 kronor, och ett mindre antal producenter finns att vÀlja bland. Det Àr mest viner frÄn Piemonte sÄklart, men det gÄr ocksÄ att hitta en del frÄn Toscana. Av alla vinbutiker som vi hittills har besökt Àr den pÄ Eataly i Turin den mest imponerande; en hel trappa-ner-avdelning med viner av alla de sorter och frÄn ett stort antal producenter och omrÄden. NÀstan övervÀldigande. Dit Äker vi tillbaka!

Okej, det var allt för nu. Snart skriver jag pÄ nytt. DÄ kommer det handla om en okÀnd druva nÀra oss, mer om Barolo, och om vÄra vingÄrdsbesök hos Braida och G D Vajra. Ciao ciao!